Ändå sedan det blev mycket uppmärksamhet kring flyktningsfrågan tidigare i år, har Dan Nilsson och jag funderat på vad man skulle kunna göra för att hjälpa till och göra världen, och Sverige, lite bättre.
För de som vill ha en kortfattad version, så har vi bestämt oss för att göra två initiativ:
- Språkcafé för företagare – en träff där personer som inte kan så bra svenska och som driver eller vill driva företag kan komma till, och träffa svenska företagare. Man tar en fika ihop och pratar svenska.
- Näringslivsuppropet – ett stormöte för intresserade från näringslivet, där vi har bjudit in bra personer på migrationsverket, arbetsförmedlingen och helsingborg stad, för att prata om hur man som företagare eller chef i näringslivet kan hjälpa till. Tanken är en kväll som ger en praktisk information, samt även lyfta fram lite inspirerande initiativ för att visa upp några av alla de fantastiska sakerna som redan sker.
Många spännande möten och samtal
Det hela började med att vi på en middag, tack vare en gemensam vän, fick bra kontakt med en person på arbetsförmedlingen. En av de ansvariga för just få nyanlända in i arbete. Vi frågade hur vi kunde hjälpa till, och i diskussionen insåg vi att jag och Dan är bra på att starta företag, så vi tänkte: om någon nyanländ har drivit företag i sitt hemland, eller vill driva företag i Sverige, så kanske vi kan hjälpa dem lite. Så arbetsförmedlingen parade ihop oss med 7 personer från Syrien, som vi träffade.
Det har blivit två möten (första gången med tre av dem, andra gången med de fyra andra). Varje möte var rätt nervöst från vår sida. Vad förväntade de sig, skulle vi kunna hjälpa, vilka var dessa personer?
Både mötena gick väldigt bra – och snabbt insåg vi att det inte så mycket handlar om att hjälpa. Det handlar snarare om att ge exempel, och framförallt kontakter.
Alla vi träffade hade väldigt olika bakgrund. Allt från att ha drivit mindre företag i Syrien så som en klädesbutik eller målerifirma, till internationella bolag som en juristfirma med 60 anställda eller en textilfabrik med 90 anställda.
Vi höll mötena på svenska och engelska, och det gick bra. Alla hade läst SFI eller höll på att läsa SFI, så grundläggande svenska fanns. Och flera kunde fläckfri engelska.
Nu var alla här, och hade olika tankar på att starta egna företag igen. Men det de saknade mest var att prata svenska och komma in i svenska samhället bättre. Ingen av de sju vi träffade tyckte att de behövde någon hjälp – och ibland var det snarare tvärtom, de undrade hur de kunde hjälpa oss, för de ville visa sin tacksamhet för att Sverige tog emot dem.
Jag och Dan pratade rätt mycket efter de två möten – vad borde vi göra? Vi insåg att det viktigaste är att bygga kontinuerliga kontakter med de som vill. Det handlar inte om att hjälpa, utan om att skapa relationer. Kunna hjälpa till med kontakter och sådant som kan vara lite svårt – som att hitta en bra lokal för sin verksamhet. Och framförallt, hjälpa dem lära sig svenska bättre.
Därav föddes idén: vi borde göra ett språkcafé, för just företagare. Språkcafé är ett koncept nyanlända har kommit i kontakt med, och då blir huvudfokuset på att lära sig svenska, men inte i katederundervisning, utan genom att fika med svenska företagare. Och på så sätt byggs även relationer.
Detta ska vi testa nu varannan vecka på Mindpark.
Hur funkar det med flyktningar och integration?
Under dessa veckor där vi lärt känna personer och även varit med på olika möten har vi lärt oss rätt mycket om hur det funkar. Något som inte är jättelätt att veta dock.
Man kan sammanfatta att det är flera olika myndigheter som är involverade när en person flyr och kommer till Sverige.
Migrationsverket
Migrationsverket har egentligen bara till uppgift att registrera och bedöma om asyl eller andra uppehålls tillstånd. De har altså egentligen inget uppdrag att arbeta med integration. Kommer man till Sverige som flyktning får man sin sak prövad, vilket i vanliga fall tar 2-4 månader. Under den tiden får man boende och en ersättning på så lite som 74 kr per dag som mest, ofta mindre. Men man har inget personnummer eller annat. Man kan dock jobba i Sverige under denna tiden, ifall man ansöker om tillstånd för det (så kallad undantag från arbetsregeln – migrationsverket vet mer).
Men då det är många flyktningar som kommit senaste tiden är deras arbetsprocesser under väldig hård press. Just nu bedömer man att de som kommit senaste veckorna kommer behöva vänta hela 15 månader(!) innan man har hunnit bedöma om asylläget. Vilket också gör att migrationsverket inser de kanske behöver arbeta med svenskaundervisning (SFI) eller andra insatser under tiden man väntar på beslut.
Arbetsförmedlingen
Har man fått asyl så får man också ett personnummer och uppehållstillstånd. Man kan verka och vara i Sverige som vem som helst.
Som nyanländ hamnar man då ofta hos arbetsförmedlingen. Man läser svenska (SFI), som är något som kommuner anordnar lokalt (ofta upphandlade skolor som erbjuder dessa utbildningar). Samtidigt får man stöd från arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingen har flera insatser för att motivera företag att anställa nyanlända. Man vet att få in dem på en arbetsplats där man pratar svenska är ett av de bästa sätten att integrera. Därför läggs mycket fokus på det. Arbetsinsatserna kan vara både praktik, eller nystartsjobb.
Alla från Syrien som vi har träffat har velat ha praktik, främst just för att komma in i det svenska samhället. Man vill ha något att göra om dagarna, och man vill engagera sig.
Andra aktörer: SFI, kommunen, stiftelser
Utöver migrationsverket och arbetsförmedlingen har även kommunen en hel del ansvar – t.ex. för ensamkommande flykningsbarn, och för SFI utbildningarna. I Helsingborg finns även andra insatser kommunen gör, så som volontärcentret som samordnar insatser, och yrkesmentorprogrammet, som ser till att matcha nyanlända med en person i sverige inom samma yrke. Utöver det finns det även massa andra insatser, så som Ester – en stiftelse som hjälper kvinnor med utländsk bakgrund att komma igång med företagande. (för mer information, se den bra sidan på Helsingborg stad som förklarar deras insatser)
Överlag blev både jag och Dan väldigt imponerad av allt jobb alla personer gör i dessa organisationer. Verkligen ingen som ligger och latar sig, och alla vi har mött har arbetat för att det ska bli bra för samhället. Alla har haft ett större perspektiv än bara sin yrkesroll. Väldigt inspirerande.
Vårt andra initiativ, Näringslivsuppropet, kom till när Dan och en vän till oss, som utöver att vara företagare också är politiker, debatterade om just flyktningläget. Dan undrade varför inte politikerna kallade näringslivet till ett krismöte och bad om hjälp. Varpå han insåg – varför behöver näringslivet vänta på att politiken ska ta det ansvaret, varför inte göra det själv.
Just det är något som har slått mig också – att i denna situation har jag väntat på att “någon ska ta ansvar”, främst tänkt att politikerna, speciellt på riksnivå, borde göra det. Men jag inser att vill vi ha ett bättre samhälle kan man inte skylla ifrån sig. Det ligger på alla att själv ta ansvar, och göra samhället bättre. Därför tog vi dessa initiativ.
Fler initiativ
Utöver detta har vi även tänkt att två andra initiativ skulle kunna startas, men dessa har vi inte tagit tag i än.
- SFI grupper / språkcaféer under asyltiden. Dvs innan man vet om man får uppehållstillstånd eller ej, så borde man redan skapa någon slags SFI möjlighet. Även de vi har träffat som är helt nyanlända vill alla lära sig svenska. Ger man dem möjligheten så tror jag det påskyndar integrationen rejält.
- Näringslivssamordnare – en person som egentligen har som uppdrag att överföra information mellan personer i näringslivet och entreprenörer som vill hjälpa till, och para ihop med rätt person på rätt myndighet. Det är lite utav en djungel, och alla har väldigt mycket att göra, så genom att mycket snabbare hitta rätt person skulle väldigt mycket mer kunna hända.
Men båda dessa två idéer kräver finansiering av något slag. Språkcaféet och näringslivsuppropet kan vi dock göra med helt egna medel, så där börjar vi tänker vi.
One thought on “Integration, vad kan vi göra?”