Nu när jag arbetat ihop med turkar ett tag, kan jag säga att de har en annan syn på tid och arbetstider än vi som är uppvuxna här. När kökschefen från Helsingör kommer förbi, och säger att han inte varit hemma på 13 dagar*, förvånar det mig inte så mycket.
Men när man kan ringa en svensk bagare, från Påarp, 23.45 en söndag kväll, och beställa 40 st ciabatta som ska leveraras innan kl 10 på måndagen, då blir jag imponerad. Inte många inhemska företag som har den synen på kundnytta, och tider. Det märker man speciellt nu,när jag har kontakt med minst ett nytt företag varje dag.
Just av ovanstående anledning ser jag invandring som väldigt positivt för detta land. Många ramar som finns av traditionella, och i dagsläget ofta förlegna, anledningar bryts. Öppettider, industrisemester. Varför ska man inte kunna ändra på dem?
Jag tror inte turkar i allmänhet har den attityden mot tid, men jag tror turkar eller andra som har emigrerat hit från länder längre bort har denna attityd. Jag känner själv igen det från när jag arbetade i Turkiet, man känner sig inte riktigt som en del av samhället, och kan därför bryta mot samhällets oskrivna regler mycket lättare. Och efter det är det flockeffekten som spelar roll. Om ens kompisar anser att jobba 7 dagar i sträck, från 10-22, är normalt, så ser man det självt som normalt också.
* I vissa av restaurangerna finns det speciella sovrum för personalen, just för att personal från Köpenhamn eller Malmö ska kunna sova över, om de jobbar stänger en kväll vid 23 t.ex. och sen öppnar nästa vid 9.